Vet du om ditt värde? Vet du hur unik du är? Uppskattar du dig själv?

Ibland är det svårt att finna de rätta verktygen till att ändra sitt tankesätt, speciellt om man har ett invant tankesystem om sitt egna värde och hur unik man egentligen är.

Jorge Bucay har skrivit en bok som innehåller sagor, berättelser, anekdoter som skall lättare hjälpa läsaren till bättre självinsikt och personlig utveckling.

Detta är en av de många  sagor som finns i boken ” Kom skall jag berätta”:

Ringens sanna värde

Läromästare, jag kommer för att jag känner mig så ynklig att jag inte har lust med något. Jag får höra att jag inte duger något till, att jag inte gör något rätt, att jag är klantig och ganska dum.

Hur kan ja förbättra mig? Vad kan jag göra för att få mera uppskattning?

Läromästaren sa, utan att titta på honom:

– Jag är verkligen ledsen, unge man. Jag kan inte hjälpa dig eftersom jag måste lösa mitt eget problem först. Kanske sedan…

Och efter en paus sa han:

– Om du vill hjälpa mig kunde jag lösa det här problemet snabbare och sedan kanske jag kan hjälpa dig.

-Gä…gärna, läromästare, stammande den unge mannen men kände att han återigen blev nedvärderad och hans behov satt i andra rummet.

-Bra, fortsatte mästaren. Han tog av sig ringen som han hade på vänstra handens lillfinger, gav den till ynglingen och sa:

– Ta hästen som står här utanför och rid till marknaden.. Jag måste sälja ringen för att betala en skuld. Du måste se till att få så mycket som möjligt för den, acceptera inte mindre än ett guldmynt i betalning, Ge dig iväg och kom tillbaka så fort du kan.

 

Ynglingen tog ringen och gav sig iväg. Så fort han kom fram till marknaden började han erbjuda den till marknadsmännen, som tittade på honom med ett visst intresse tills han berättade vad han begärde för den.

När ynglingen nämnde guldmyntet skrattade några, andra vände sig bort. Endast en gammal man var vänlig nog att ta sig tid att förklara för honom att ett guldmynt var alldeles för värdefullt för att ge i utbyte av en ring. För att vara till hjälp var det någon som erbjöd honom ett silvermynt och ett kopparkärl, men ynglingen hade fått instruktioner om att inte acceptera mindre än ett guldmynt och avböjde erbjudandet. 

Efter att ha hade erbjudit smycket till varenda person han träffat på marknaden, vilket var fler än hundra, gav han upp och satte sig upp på sin häst och återvände. 

Ynglingen önskade av hela sitt hjärta att han hade haft ett guldmynt att ge läromästaren för att befria honom från hans bekymmer, så att han äntligen skulle få motta hans råd och hjälp.

Han klev in i rummet. 

-Läromästare, sa han, jag är ledsen. Det du ber mig om är omöjligt. Kanske hade jag kunnat få två eller tre silvermynt, men jag tror inte att jag kan lura någon när det gäller ringens sanna värde. 

-Det du säger är mycket viktigt, min unge vän, svarade läromästaren leende. Vi måste först känna till ringens sanna värde.Sitt upp på din häst igen och rid till guldsmeden. Vem kan veta det bättre än han? Säg att du vill sälja den och du vill veta hur mycket han ger dig för den. Men det spelar ingen roll hur mycket han erbjuder dig för den, sälj den inte. Kom sen tillbaka hit med min ring.

Den unge mannen red iväg igen.

Guldsmeden undersökte ringen i lyktans sken, han tittade på den med sitt förstoringsglas, han vägde den och sedan sa han till ynglingen:

-Säg till mästaren att om han vill sälja ringen nu på en gång kan jag inte ge mera än femtioåtta guldmynt för den.

-Femtioåtta guldmynt…!! utbrast ynglingen.

-Ja, svarade guldsmeden. Jag vet att om jag får tid på mig kan jag få närmare sjuttio guldmynt, men om det är bråttom….

Den unge mannen skyndade sig hem till läromästaren och berättade vad guldsmeden hade sagt.

-Sätt dig, sa läromästaren efter att ha lyssnat på honom. 

Du är som ringen, ett smycke,värdefullt och unikt. Och som ett sådant kan bara en riktig expert värdera dig. Varför går du omkring och tror att vem som helst ska upptäcka ditt sanna värde?

Och när han hade sagt detta, satte han på sig ringen på vänster handens lillfinger igen.

Kommentera