Igår visade programmet Närbild (från YLE) ett reportage om bybutiken. Det var med stort intresse jag följde programmet. Innehållet och diskussionerna  är bekanta från tidigare. Ni som läst mina tidigare inlägg vet att jag drev en bybutik för några år sedan. Typ för 20 år sedan. Diskussionerna var redan då livliga om närbutikens närvaro eller inte. -Jo, den borde finnas, speciellt för de äldre i byn. Men det tror jag att varje köpman vet – du lever inte på pensionärernas inköp. Inte heller kan du ha färskvaror i lager – ifall det skulle dyka upp ”oväntade” kunder. En bybutik behöver stamkunder. Återkommande kunder. Kunder som du lärt känna och vet att de köper cirka det och det. Du kan beräkna beställningarna enligt vad du vet dina kunder handlar. Du vågar ta en liten chans att det eventuellt kommer in någon extra kund. Men du vågar inte chansa på att det kommer in tio extra nya kunder som storhandlar av dig. Det är svårt att kunna veta på förhand, att beräkna rätt och att inte behöva slänga bort färskvarorna. Det är en otrolig vägning varje gång du beställer kött, mjölk, grönsaker. Jag reagerade lite på vad en kund sade i programmet -Vi handlar då och då… Hmm.

Min hemby blev utan sin närbutik då min efterträdare avslutade butiksverksamheten. Nu får byborna köra 15 kilometer till närmaste affär. Det fungerar säkert på något sätt för pensionärerna också. De har även byataxin som tar dem till närmaste centrum där det finns bank, butik och annat. Men vad krävs för att behålla bybutiken? Hurudan service vill du ha i din by? Vad är du villig att göra för att behålla servicen?

Idag har jag närvarat på ett seminarium där vi funderat på hur mitt Österbotten ser ut år 2040. Jo, vi vill behålla och utveckla närservicen. Men jag känner mig lite tveksam till hur mycket kunderna är villiga till egentligen.

Här är en länk till artikeln som baserar sig på gårdagens program från Närbild: http://svenska.yle.fi/artikel/2016/04/18/alla-alskar-bybutiken-men-racker-det-framtiden

#blogg100

Kommentera