Ibland när jag rusar fram som jag gör, så kan jag hinna tänka inför något nytt, att -oj, hur skall jag klara det här? Hur hamnade jag här? Ni vet, testa nya saker och utmana sig själv. Ibland kan man känna ett visst obehag och känslan av att man helst av allt skulle vilja lägga sig på soffan och glömma bort sin utmaning. Men envis som jag är så håller jag vad jag lovar och tar mig i kragen och skrider till verket. Man måste ju testa nya saker för att känna att man lever. Så att man får känna att man utvecklas och kommer ännu en bit på vägen till det stora målet. Det lilla motstånd som man känner är ju sist och slutligen bara en rädsla av att inte duga. Att inte klara av det. Men i slutändan så är rädslan och osäkerheten bara ett verktyg för att prestera ännu bättre än man trodde om sig själv.  För ifall man bara gör saker som man kan så blir ju livet jättetråkigt. Utmaningar och nya saker är livet med stort L.

Jag har drömt mycket i mitt liv, och det är nu jag tar tag i dessa drömmar och gör något av dem. Allt verkar ju komma på en gång, men det är väl det som är meningen. Jag känner att det är nu jag måste göra det här, det är nu jag vågar stå emot smällar och bita ihop och försöka på andra sätt. På nya sätt. Jag växer otroligt mycket också som människa på samma gång. Samtidigt som jag har så  jättekul 🙂

#blogg100, dag 53

Kommentera